Igår hade jag och Dennis varit tillsammans i fem år (!). Jisses, vad tiden har gått fort!  Dagen till ära spenderade jag allt för länge på Dollarstore, Brio/Expo och Ica i stan tillsammans med Simon och Mayu. Egentligen var det kul, men jag blev så himla trött och less efter ett tag. :D Senare åkte vi tre och Dennis, som hade hunnit sluta jobbet, på Nittaya Thai och käkade kinamat ;D.

Senare åkte vi hem till oss och kollade på Saw III samtidigt som vi skrek ohämmat under de obehagliga scenerna när krokar som satt fast i huden och käken och allt annat läskigt, rycktes bort. Huuga. Ikväll kommer Simon och Mayu hit igen och då ska vi kolla på thrillern Number 23 med Jim Carrey, men snart ska vi laga tandoorikyckling med ris och en japansk potatissallad som sidorätt. Det blir säkert smarrigt.

Förmiddagen har jag tillägnat åt den mastodonta diskhögen, men gav till slut upp, hoppade i duschen och har struntat i resten.. =/ Det blir väl att jag fortsätter snart, men just nu ids jag bara inte!

Bay bay

Just nu väntar hela vår lilla familj ivrigt på att Simon och hans käresta Mayu, från Japan, ska komma hit och hälsa på. :) Så himla kul det blir att äntligen få träffa tjejen som fångade Simons hjärta. ;)


Men innan de kommer har vi massa grejer på schemat; nämligen stäääädning, och fixa i ordning så att det ser okej ut när de kommer. Dessutom ska jag hinna göra scones också eftersom Mayu var lite hungrig när jag undrade om de ville ha nåt speciellt fika. :) Scones och te. Muuums!

Nä, nu är det dags att sätta fart på fläsket så nånting blir gjort. Nån som har nåt bra knep för att få upp en supertrött Dennis ur sängen? :S

Pussokram

Bara lite blandade bilder :)

Guud, vad tjejerna bråkar och tjafsar jämt de spelar tv-spel här! Tilda och Elina kom hit efter två för att hjälpa mig med Molly eftersom jag inte kan gå ut och rasta henne. Dennis jobbar från 14-18 idag och de ska vara här till fyra. När de kom hit hade de med sig Elinas kompis Melinda. De har suttit och spelat Little Big Planet i princip sedan de kom och i vanlig ordning när Tilda och Elina spelar så började de att bråka.

Tilda kör sitt race. Hon är storasyster och kan spela bättre än Elina. Elina blir ledsen när hon dör och Tilda inte springer tillbaka varenda gång och hämtar henne - trots att det finns en "kom-tillbaka-i-spelet-ring" typ precis framför... :P Elina snyftar och blir sur. Tilda retas och förstår inte att lillasyster inte hänger med lika bra.

- Tiiiiilda, skriker Elina.
- Mmm, säger T, helt inne i spelet.
- Tilda vääänta! E
*snyft, snyft* E
- Tilda hämta mig! Gå och hämta mig! E
- Mm. T
*surar och tjurar* E
- Men Tilda, hämta mig! Inte kan du gåå! E
(Tilda hämtar Elinas gubbe så E kommer in i spelet igen)
- Ha! Ha! skrattar Elina ondskefullt och springer iväg med sin gubbe utan att vänta på Tilda.
(En stund senare när T kommer med igen, kör hon racet igen och bryr sig inte riktigt att syrrans gubbe dör för det kommer ju en till ring snart)
- Tiiiiiiiiildaaaaa!! Tilda vänta!! Tilda hämta miig! E

Vooooj, voooj! Gud, så less jag blir på deras tjafsande! Det blir alltid typ ett tredje världskrig när de ska spela. Nu drog de in Melinda också i tjurigheterna.. Hoja.. Stackars flicka...

Nix. Jag är verkligen inte någon längdskidåkare. Nix pix. Jag fattar inte, jag lyckades ju åka skidor i Trekantsloppet med Dennis 2006, men idag gick det inte. Jag har aldrig varit något fan av att åka längdskidor och jag tror att mycket beror på att ingen någonsin har berättat vilken taktik man ska ha för att faktiskt komma fram. Vi tvingades alltid åka längdskidor hela vintrarna på idrotten i låg- och mellanstadiet. "Vi hade ju så nära till skidspåret och bodde ju i en ort med mycket snö, så varför inte?" :P Dumma idrottslärare.

2006 var jag nykär och följde med min nya älskling och hans familj när vi skulle åka skidor från Sammakko till nån by i närheten, men det var väl 1 mil vi åkte iaf... Den gången var det kämpigt i början, men på tillbakavägen kom jag på trixet och kunde faktiskt åka rätt hyfsat fram till bilen.

Idag... Idag gick det inte alls. Jag, Dennis, Tilda, Elina, Molly och Pricken skulle ut i skidspåret på Heden.. Jiiiises. Det gick bra, hela vägen fram till spåret. Tilda åkte först ner för första backen med Pricken springandes bredvid. Elina åkte. Tilda blev vält av Pricken. Elina ramlade för att inte krocka. Jag väntade, men åkte när Elina hade börjat röra på sig igen. Det var inte bra. Elina var för långsam och jag kom i världens (mitt mått mätt) fart nedför skidspåret och insåg, när jag började närma mig Elina, att jag inte kunde bromsa. Jag visste inte hur man skulle göra. Jag var liksom "fast" med skidorna i spåret och hade inte lust att ställa mig på ett ben i den höga farten för att försöka ta mig ur spåret. Nej... Så jag kraschade.

Jag kraschade många gånger. Ja, shit, vad jag ramlade. Benen stod åt olika håll hela tiden. Jag hamnade i split och i spagat och jag blev kobent och hjulbent och skruvade benen mer än vad man kan tro är möjligt.

När jag skulle fram gled jag bakåt. Elina, 6 år (!), åkte galant förbi mig längs spåret. Även Tilda, 10, som dessutom hade Pricken i släptåg. Och Dennis med lilla galningen Molly klarade sig också utmärkt bra. Men inte jag. Nej, jag kom fan inte fram. Dennis sa att jag gled bak med det bakersta benet när jag skulel trycka ifrån. Men det var inte meningen. Jag fattade och fattar fortfarande inte hur de gjorde som inte hamnade i spagat för varje skidsteg.

Det ser ju inte så svårt ut när skidåkarna på tv åker stora lopp i OS tex. Men Jisses alltså. Om jag ens hade lyckats ta mig runt i det spåret de åker.. Och de gör det dessutom på tid, med världsbra skidåkare. Kalla, Hellner... Jag sa till Dennis att jag måste vara världens sämsta skidåkare. "Nej", sa han, "nog finns det säkert nån som är sämre. Inte många, men nån." Haha... Ja.. :D

Efter kanske 20 minuters försök att ta mig fram de första 300-400 meterna och hela gänget fått vänta på mig hela tiden, såg jag en chans att ta en genväg bort från spåret och kunna ta mig tillbaka till bilen. Jag fick ta Molly och kämpa mig iväg till bilen. Dennis och tjejerna med Pricken fortsatte åka för att bli klar med hela spåret. Jag var väl framme vid bilen efter tio minuter kanske, och det tog inte så lång tid så var de andra också framme - trots att de åkt hela spåret.

Slutsats: Jag och skidor går inte ihop.

Bilder från mitt kusinbarns dop som var idag. :)

Prästen, Ellie, Ante med lilla Maja och Felicia

Föräldrarna med minstingen

Pappa fick hälla dopvattnet

Hela familjen och prällen

Maja och prästen

Mamma myser med sin dotter :)

Pappa fick hålla ljuset också ^^

Bara familjen

Hemma. Busig i partyblåsan :)

Min faster Vega (tjejernas farmor) håller i Flisan :)

En supersöt duk som Vega har gjort i lappteknik till Ellie, efter Ellies design :) (Jag vill också kunna sy sånt där fint...)

Farmor och farfar fikar

Farmor med Maja

Jag fick också hålla i Maja en sväng :)

Flisan hade fullt upp i sitt rum med att leka med sin docka Barbie. :)

Lillgammal med barnvagn ^^

Ante

Min biologiska pappa Ove

Jag och pappa

Glad Ellie :)

Jättesnygg väggljushållare som Ante och Ellie hade fått av Jessie för några år sedan. Precis en sån där vill jag ha. Den var så fin med de färgade ljushållarna. :) Jessie, var har du köpt den? ;)

Hipp hipp hurra på din 23:e födelsedag! :) Hoppas du får en toppendag, vännen! :)

Massor med kramar från mig, Dennis och Molly! :)

Igår kväll åkte jag och Molly till Jessie och hälsade på hennes vovve Harry. Det gick faktiskt jättebra. Harry försökte visa att han bestämde och Molly lyssnade. Det var inte något tjafs mellan dem, så det var skönt. Då kunde jag och Jessie kolla på "Familjen annorlunda" och "Spårlöst". =)

Efter besöket där, hämtade vi Dennis från hans föräldrar där han hade kollat hockey (som vanligt :P) och åkte till hans syster Therese, för hennes katt Nora hade precis fött några ungar. :) Nora hade lagt sig på övervåningen i deras hus och hittat en liten gömma som hon tyckte passade bra till födseln. När jag, Dennis och Molly (som var väldigt duktig och inte alls i vägen) kom dit, låg Nora på en madrass och Therese satt bredvid. Hängandes från Noras spenar var tre små, små, små kattungar. En svart och två grå.

En stund senare kom en till. En röd. Nora var så duktig! Hon hade då hållit på i tre timmar och gjorde ju allting själv, men Therese fick vara med ändå. Och även jag fick sitta där utan att det störde henne. :) Det var helt fantastiskt att se när en liten, liten kattunge kom ut och Nora började slicka den ren. :) Och så fort någon av de små ungarna började gny för att de inte hittade/nådde spenarna, blev Nora jätteorolig och fösökte få alla att rymmas. Hon hade såna otroliga moderskänslor. Ni skulle ha sett henne. :)

Ungarnas pappa Theo, verkade ha förstått att han var pappan, för han försökte skydda Nora och de små ungarna. Han tvättade till och med dem! :O :) Men även Mojje, Evas katt, kom och hjälpte till att tvätta Nora, men han höll sig mest undan ändå, för han visste att det inte var hans barn. Theo, den luringen, försökte efter en stunds mysande att sätta på Nora - mitt i födseln! Gissa om Tess blev arg på honom? :) Män.....! :P

Strax efter tolv på natten, när vi hade varit där i drygt en och en halv timma, var vi tvungna att åka hem för Molly behövde få mat. Det hade iaf varit en fantastisk upplevelse att se små, små liv komma till världen. :)

Jag och Dennis är på väg till min brors inflyttningsfest. Det är rätt så fränt att han också har något eget nu. Vi börjar nog bli vuxna nu. :)