Ibland känner jag att det mesta jag gör är meningslöst. Dessutom måste jag göra om allting hela tiden. Som disken. Var eviga dag går jag igenom lägenheten och plockar smutsdisk som jag tar till maskinen, sköljer av och låter den sköta resten. Sedan väntar jag en stund och när den är klar, öppnar jag luckan och väntar på att grejerna ska torka. En stund senare plockar jag in den torra disken i skåpen och lådorna. Sedan fortsätter dagen att gå och snart är det dags att göra om diskproceduren igen. Om och om igen.

Det känns så meningslöst att göra det där hela tiden. Och lämnar man smutsdisken en dag utan att diska, då är det kaos på tre röda och jag lovar, det försvinner inte på långa vägar lika fort som det kom. Så det slutar med att jag alltid, alltid, alltid plockar den där j*vla disken fram och tillbaka från maskinen.

Meningslöst, eller vad säger ni?

Och tänk på den där eviga frågan "vad ska vi äta idag?". Ja, vad ska man äta varje dag? Förut har jag haft jättemycket energi till att hitta på massa olika maträtter och till och med haft energi till att laga dem. Nu har jag ingen alls. Men det blir väl så när jag och Dennis sällan är hemma samtidigt till frukost, lunch och middag.. Man tappar helt enkelt inspirationen, tror jag.

Idag gick jag iaf till jobbet, trots att jag är förkyld, men man måste ju få pengar till mat och hyra någonstans ifrån, eller hur? :) Jag har ett skift imorgon också. Det blir kul.

Vet ni vad jag blir jätteglad över? Idag, när jag kom tillbaka till jobbet efter att inte ha varit där sedan den 28 december, så blev en av de boende jätteglad och sa att han saknat mig och han kom till och med ihåg vad jag hette. En annan gav mig en kram. :) Det är så mysigt att få cred och få veta att de tycker om mig och uppskattar när jag är där. :) Sånt, mina vänner, är något som är allt annat än meningslöst. :)

Pussokram