Hej allihop! Jag har inte alls hunnit starta datorn igår och inte idag heller förrän nu. Ingen har sagt att det är lätt att vara ny valp-förälder och jag vet nu varför! :D Det må vara jobbigt att få Molly rumsren, se till att hon äter och dricker ordentligt och kan sova på nätterna, men det är det helt klart värt! :) Hon är världens finaste och vi älskar henne hur mycket som helst! Det är så mysigt att ha henne här med oss och jag är så glad att just vi fick henne! Min lilla Mollygumma. :) Här kommer lite bilder på henne från dagarna som har gått.

Jag ringde nyss till Turistbyrån och sa vem jag var och att jag skulle haft en intervju i måndags och då sa tjejen Anna, som svarade, att de hade försökt få tag i mig och att jag får komma på måndag klockan tio istället! TOPPEN!!! Åh, vad kul! Vad glad jag blev! :) :) Jag vill vekrligen ha det där jobbet och de verkar ju vara intresserade av mig också eftersom de fortfarande ger mig en tid och ändå så pass långt fram att jag verkligen borde ha hunnit bli frisk!

Woooohooo!! :) Fan, vad glad jag är!

Shit, vad det blåder ute. Det stormar verkligen här. Och dessutom yr snön också... I Nordnorge hade plåttak lossnat från hus och man skulle inte köra med bilen i onödan, med risk för att man kanske flyger iväg med bilen..! :O

Jag har ingen röst idag. Skulle säga till Dennis när hans alarm ringde, men det kom inte ut som jag hade tänkt för det var nämligen nästan ljudlöst.. Nu har jag iaf druckit te med mjölk och honung så jag börjar faktiskt få tillbaka min egen röst och inte någon läskig raspig en. :)

Om en timma ska jag på Dollar med Marlene och köpa grejer till Molly. Dennis spydde inatt, så jag tvingade honom att sjukskriva sig från jobbet idag. Det går ju magsjuka så... Själv har jag redan haft det, så jag är inte i riskzonen och smittar inte heller. :) Vi får se hur både jag och Dennis mår ikväll, om vi kan åka och hämta vår lilla vän imorgon. Jag hoppas det.

Jag tror förresten inte att jag kommer få en till chans för en arbetsintervju på Turistbyrån. Jag ringde ju i måndags och sa att jag hade blivit sjuk i feber och förkylning och bad om en ny tid. Kvinnan som svarade hade inte hand om bokningar, men hon tog mitt nummer och meddelande iaf. Sedan mailade jag också till samma kvinna - Maria - som hade tagit emot min jobbansökan för att förklara där också. Men nu är det redan onsdag och inte ett endaste mail, meddelande eller telefonsamtal har hörts av.. Och kruxet är det att jag ju inte riktigt vill ringa dit när jag inte är frisk än.. Eller jag vet inte. Jag kanske borde ringa igen ändå, även fast jag är alldeles för sjuk fortfarande för att gå på en intervju.

Imorgon fyller vår lilla skatt 8 veckor och vi får hämta henne från uppfödaren i Kiruna. Åh, vad jag längtar! Hon har fått det fina och unika namnet Salima som betyder "trygg" på swahili. Det namnet ska vi självklart behålla, men som andranamn. Hon får heta Molly i tilltalsnamn. :)

Molly Salima är en blandning av Tibetansk Terrier från pappan och PON från mamman. Hon är liten och svart med lite vitt på tassarna och bröstet. Så himla söt! Åh, jag längtar såå!!

Imorgon ska jag och Dennis åka och köpa en bädd, matskålar, filtar, en mjukis och annat hon kan behöva. :) Så gosigt det blir att få en liten familjemedlem! Min lillebror Mathias var helt otröstlig här om kvällen för att han ville ha en lillasyster. Tydligen har en dagiskompis fått en lillebror nyss och då ville väl han också ha ett litet syskon. Men som tur är kommer ju Molly nu så han blir ju morbror iaf till en liten svart hårig tös. :)

Åh, så mysigt! Jag längtar så otroligt mycket!

Visst är hon underbart söt? :)

 

Vi håller på att längta ihjäl oss efter dig, våran lilla söta skatt! :) Pussokram från din nya matte och husse :)

Jag och Dennis är på väg till min brors inflyttningsfest. Det är rätt så fränt att han också har något eget nu. Vi börjar nog bli vuxna nu. :)

Söt japansk musik, som Simon hittade förut till mig, för att han tyckte det var som jag, iaf i Peach-låten :)

 

 

Otsuka Ai - Sakuranbo

 

 

Otsuka Ai - Daisukidayo

Samma låt, fast med engelsk översättning.. :)

Nu är det dags för mig att hoppa i kojs. Det blev en ganska sysselsatt dag med hälsa på brorsans nya lya och sedan päronen, handla med mamma, ha Jessie och Limpan här (som jag knappt hann träffa för att det tog lite längre tid på coop än tänkt), dator och Morden i Midsomer. Var dödstrött i början av serien, men vaknade till med lite chips och dip och när jag blev lite insatt i mordfallen. :)

Imorgon blir det banne mig städning här hemma. Utrensning, plockstädning och diskning! Fyyyy sjutton... Men det ser ut som *** här så det är bäst att jag gör det innan jag får hjälp i form av läbbiga kryp, eller nåt. :S

Ska också ringa och gnälla på försökringskassan som inte vill ge ut några pengar, om de hittar nåt litet kryphål i sina egna regler, för att slippa betala ut sjukförsäkran.. Måste också ringa a-kassan och höra hur det går med min handläggning, för nu behöver jag pengar! Det sista jag fick var en tusenlapp i slutet av oktober från lönen på Dannes... Jag är riktigt less på att behöva leva på Dennis lön... Men det är tur att jag har honom iaf.. Hoppas jag får nåt av jobben jag har sökt..

Gonatt

Snodde den här mallen från Jessie för att jag tyckte den var bra. Började förut göra en egen lista i punktform, men den var inte så bra... :)



År 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Men några är: Tapetserade - på egen hand! Var till Ishotellet i Jukkasjärvi. Det var fränt!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga nyårslöften. Brukar inte ha det..

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min kusin fick en till dotter. :)

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.. Men min ena faster och min pappas mormor..

5. Vilka länder besökte du?
Kroatien och Italien

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Ett jobb.. :P

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Öh, inte sjutton vet jag... Kanske den 29/12 när Malin och Rolle kom hit från Linköping. :)

8. Vad var din största framgång 2009?
Lärde mig hantera min stress och panikångest.

9. Största misstaget?
Att ens börja riva tapeter här hemma eftersom det ju aldrig blir färdigtapetserat...! :S

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jo, sjukskriven två ggr. Totalt 3 månader.

11. Bästa köpet?
En rosaguld-mask som jag köpte i Venedig. :)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Papper till scraping på Panduro, filmer, kläder och prylar till hemmet

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jo, att resa till Venedig med Dennis. :) Och att min svärfamilj skaffade en hund, min svåger en katt och min svägerska massor med katter. :) Mysigt!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Taylor Swift - Love story

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare?
Ledsnare

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Orkat

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Mått dåligt

18. Hur tillbringade du julen?
Hos Dennis familj och sedan hos min familj

19. Blev du kär i år?
Nee, bara nykär i Dennis igen ^^

20. Hur många one night stands?
0

21. Favoritprogram på TV?
HIMYM, Desperate Housewifes, Grey's Anatomy

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej

23. Bästa boken du läste i år?
Sophie Kinsella - Mitt nya jag

24. Största musikaliska upptäckten?
Att jag rockar fett på Sing Star ;P

25. Något du önskade dig och fick?
Jag vet inte...

26. Något du önskade dig men inte fick?
Vet inte det heller...

27. Årets bästa film?
Avatar, Benjamin Buttons otroliga liv, Changeling, Tingeling...

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Bjöd hem familjen, Dennis familj och lite vänner på massa smaskigt nybakat :)

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En välfungerande bil? :P

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Mycket jeans

31. Vad fick dig att må bra?
Dennis och min familj, lite resor och tjejfilmer

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen aning. Dock var jag ju på Bsb-konsert på Hovet med Malin. Nostalgi ^^

33. Vem saknade du?
Simon (som vanligt), Ania, Malin, Sanna och Linnea

34. De bästa nya människorna du träffade?
Mattis flickvän Lena, Malins pojkvän Rolle, mosters kompis Annica... ^^

Hur kommer det sig att barn vars föräldrar slår dem, dricker för mycket alkohol, negligerar dem och aldrig nångonsin finns där som en trygg famn ändå tyr sig till sina föräldrar? De vill vara med sina föräldrar, även fast de är hemska. Kanske vill dessa barn bli sedda av dem som ska älska dem mest av allt i hela världen? Kanske törstar de efter föräldrarnas (till synes) obesvarade kärlek? Kanske vill barnen ha uppsikt över föräldrarna så att de inte gör någonting dumt, för att ta hand om dem? Kanske försöker barnen skydda den andra föräldern, den som faktiskt är en förälder? Eller kanske skydda ett mindre syskon?

Hur kommer det sig att de barn som växer upp under sådana förhållanden ofta ändå håller kontakten med föräldrarna när de blir vuxna? Att de liksom "inte ser" vad föräldrarna har gjort - eller inte gjort? De barn som, när de blivit vuxna, ändå köper födelsedagspresenter till föräldrarna och firar högtider med dem och låter sina egna barn träffa dem. Hur resonerar de? Har de förlåtit för det förflutna? Har de valt att inte längre tänka på det - valt att "inte se" eftersom det inte är någon idé och föräldrarna ändå inte förstår sina misstag? Orkar de inte vara arg längre, även fast det kanske fortfarande gör ont?  Eller är det kanske bara för att "lätta på stämningen"?

Vissa barn som växer upp under omständigheter när en förälder/båda föräldrarna struntar i dem, konsumerar väldigt mycket alkohol, slår dem (eller ännu värre) följer förälderns fotspår för att "det är det enda de vet" eller "för att ta ut hämnden på någon annan". Barn med svår bakgrund som växer upp och blir kriminella och missbrukare för att de kanske inte fått någon hjälp när de var små. Ingen kanske ville se eller ville hjälpa dem. För se och hjälpa det kan man alltid, men ingen har sagt att det är lätt.

Vissa andra barn blir mirakelbarn. De blir maskrosbarn. De lever i en grå miljö med bara asfalt, hårdhet och kyla, men växer ändå upp och blommar ut till en maskros, där ingen egentligen trodde att någon kunde blomma. De här barnen är otroliga. De gör bra ifrån sig, är snälla och har inget ont i sig, trots att alla förutsättningarna talar emot det. Det kan vara svårt att förstå den här utvecklingen med tanke på vad barnet har varit utsatt för som liten. Man kan tycka att barnen borde bli kalla och onda, men så blir de helt tvärt om. De här barnen åstadkommer mer än förväntat.

Men många av dem som växt upp under hemska förhållanden fortsätter alltså att hålla kontakten och umgås med sina föräldrar - trots allt ont de varit med om på grund av dessa. Vad är det som gör att barnen ofta ändå tyr sig till sina föräldrar? Tänker de att de måste ge föräldrarna en chans att bättra sig? Hoppas de fortfarande - trots att de så många gånger blivit motbevisade att hoppet finns?

Jag förstår inte...