Överflödig?

Idag var det VFU för första gången i den här kursen... så det var bara att stiga upp klockan fem (trots att jag inte kunnat somna förrän efter ett pga ångest, vilket jag även hade när jag steg upp) =/ Tog bussen vid sex och var framme i Finspång halv åtta.. Jobbigt som fan.

Nåja, under första lektionen vi var med på, var det historia som handlade om kända personer från 1800-talet. Vi fem i min grupp fick tävla mot sex två-treor på gymnasiet. De vann med en poäng. Pinsamt! haha, nej, men faktiskt så har vi ju inte pratat om sånt där sedan gud vet när. Sedan skulle vi (ja, även vi) läsa om någon av dessa kända ansikten och redovisa om dem. Och jag tänkte att vad sjutton ska vi göra massa skolarbete nu.. men jag förstår poängen, att vi ska prova på det vi faktiskt kommer att låta våra blivande elever göra under våra lektioner. Men jag kände mig ändå lite malplacerad. Jag skulle prata om Frances Nightingale (som jag hemskt nog, inte visste ett enda jota om, och ärligt, kan jag inte komma på att jag ens hört hennes namn förr :S) Fast det gick rätt bra ändå.

Under lektionen efter, en samhällslektion med tvåorna skulle vi hjälpa eleverna med deras arbeten om ett påhittat land där de skulle skapa ett scenario som påverkade landets välfärd. Kruxet med det var att de använde sig av en lista med en himla massa ord de skulle ha med i sin lilla uppsats, och jag förstod knappt hälften.. Oj, oj... Det är faktiskt väldigt svårt att hjälpa eleverna när man själv inte kan ett endaste litet dugg om grejen. Då känner man sig faktiskt vääääldigt överflödig! Man bara går runt där för att man måste, och ler litegrann och nickar och säger typ "ja, men det låter bra". Haha, ja, ungefär så är det. :D Det hade varit så mycket roligare om jag faktiskt hade varit insatt i ämnet och så innan jag skulle hjälpa dem. Men ja, det är ju så det är när man inte har gått i gymnasiet på ett bra tag nu. Och jag tror att jag inte har haft de bästa lärarna i många ämnen, just för att jag kan så fruktansvärt lite om så mycket (känns det iaf som). Visst beror väl mycket på att det är längesen jag läste om sånt där och att saker bara försvunnit i glömskan, men jag tror att mina lärare hade kunnat göra lektionerna annorlunda.. Inte bara gett oss en lista med femhundramiljoner ord man ska kunna utantill, utan att kunna sätta in dem i sammanhang. Det håller inte..

Jag får bara hoppas att jag, så småningom, blir bättre än några av dem, iaf :D


Stark och envis - först

Alltså, en grej som är svår att ungå är att jag ofta tycker att någonting ska bli såååå lätt och att jag banne mig ska klara det, så jag går in helhjärtat och absolut inget mindre i det.. MEN så kommer stunden, ganska direkt efter, när jag inser var sjutton det är jag har gett mig in i..... Fy fan, vilken jäkla pärs det är att gå igenom det då. Bort från alla negativa tankar "du klarar det aaaaldrig" till det man egentligen vill uppnå med allt.

Jag insåg en sån grej idag. En grej jag verkligen förberett mig på, men nu när det kom till kritan blev det så mycket svårare än jag nånsin hade kunnat tänka mig. Förstår inte riktigt hur jag ska orka, men jäklars att jag ska. Jag ska minsann klara det! Jag ska nå mitt mål. Så är det!

Efter föreläsningen idag kom jag hem, gjorde lunch och satte mig med Liedman-boken vi ska läsa... och shit, vad trist den är när man inte har lust. Jag somnade och sov i två timmar... Sen var det nästan dags att laga middag.. Fast innan det var jag ju tvungen att piggna till. Det är först nu på kvällen (efter alla tv-program som man bara MÅSTE se :P, är inte sånt konstigt, att allt annat är viktigare än det man måste göra egentligen?) som jag fick någonting gjort med läsningen. Ska försöka läsa lite till innan jag somnar, men det är snart, jag lovar.

Börjar åtta imorgon igen...... Rena döden...... Inte mänskligt alls! Och jag som ska bli lärare, hah! då ska jag ju vara på skolan innan eleverna börjar - alltså INNAN klockan åtta... *suck*

Nyare inlägg