Alltså, en grej som är svår att ungå är att jag ofta tycker att någonting ska bli såååå lätt och att jag banne mig ska klara det, så jag går in helhjärtat och absolut inget mindre i det.. MEN så kommer stunden, ganska direkt efter, när jag inser var sjutton det är jag har gett mig in i..... Fy fan, vilken jäkla pärs det är att gå igenom det då. Bort från alla negativa tankar "du klarar det aaaaldrig" till det man egentligen vill uppnå med allt.

Jag insåg en sån grej idag. En grej jag verkligen förberett mig på, men nu när det kom till kritan blev det så mycket svårare än jag nånsin hade kunnat tänka mig. Förstår inte riktigt hur jag ska orka, men jäklars att jag ska. Jag ska minsann klara det! Jag ska nå mitt mål. Så är det!

Efter föreläsningen idag kom jag hem, gjorde lunch och satte mig med Liedman-boken vi ska läsa... och shit, vad trist den är när man inte har lust. Jag somnade och sov i två timmar... Sen var det nästan dags att laga middag.. Fast innan det var jag ju tvungen att piggna till. Det är först nu på kvällen (efter alla tv-program som man bara MÅSTE se :P, är inte sånt konstigt, att allt annat är viktigare än det man måste göra egentligen?) som jag fick någonting gjort med läsningen. Ska försöka läsa lite till innan jag somnar, men det är snart, jag lovar.

Börjar åtta imorgon igen...... Rena döden...... Inte mänskligt alls! Och jag som ska bli lärare, hah! då ska jag ju vara på skolan innan eleverna börjar - alltså INNAN klockan åtta... *suck*