Vilken helvetisk dag måndag var! Man brukar ju annars tycka att måndagar är skit för att helgen är slut och man ska ut i verkliga livet för att jobba och sånt igen.. Men min måndag var något alldeles extra, det kan jag lova.. Och inte var den kul helt igenom heller :P

Vi åkte från Lisette, Lars och Axel i Stockholm vid hlav nio på morgonen. Ut på E4:an - mot Gällivare. Första biten gick väl bra, lite jobbigt att vara iväg bara. Jag var trött så jag fick sitta bredvid Dennis när han körde - ända till första stoppet i Tönnebro, en rastplats vid Gävle. När vi åkte därifrån fortsatte han att köra - till Sundsvall! Det är en himla bra bit, kan jag berätta. Jag satt där på passagerarsätet och gottade i mig av allt jag bara kom åt. Haha, om jag hade suttit där länge till hade jag kunnat rulla ut från bilen.

Innan Sundsvall hade Ove kommit med den geniala idén (för min del) att vi kunde äta på Ikea. Jag blev alldeles lyrisk och tyckte att "jajemen, det var den bästa idén någonsin!". Dennis däremot, han var inte riktigt lika förtjust. Han visste, för han känner mig så väl, att jag skulle stanna där i några timmar - trots att jag redan "sagt hejdå" till Ikea i Linköping i fredags (?). Där det finns Ikea finns också Tessi. Så är det. :) Vi blev kvar i Sundsvall i två timmar (det var faktiskt ändå väldigt snabbt, med tanke på att vi hann shoppa, äta och gå in på coop och handla lite grejer till resan). Jag kom ut från världens bästa affär med (dö inte nu, haha) en shoppingväska på hjul - en sån där som alla tanter och gamlingar har när de ska handla mat (hahaha). Och nu har jag också en. Men den är rosa - jätterosa. :) Åh, jag älskar den! Nu är jag och Sanna nog de enda i hela universum (utom Paris) som är under så där 70 som har varsin shoppingväska. Haha. Det blir skitkul när jag kommer tillbaka till Linkan nästa år och jag och hon får åka till Tornby och shoppa som två tanter. Haha.

Vi stannade efter Högakustenbron också. För att titta lite på utsikten. Det är ett ganksa maffigt bygge, den där bron. :) I Skellefteå stannade vi på Statoil vid rondellen. Då ringde Ove och sa att vi skulle vara försiktiga, för när han hade åkt samma väg i torsdags, hade det varit mycket renar, speciellt vid Hakkas. Och då sa jag, (trött som jag var), "jo, och där blev mamma nästan påkörd av en älg". Och han började skratta. Jag fattade ingenting. Det var ju hemskt, tyckte jag. Så sa han "Haha, var det Helge som var ute och körde lastbil, eller vad?" och han skrattade och skrattade. Och jag kom på att det visst hade blivit lite fel i meningsupplägget. Haha. :) Jag la på och gick på toaletten och där inne började jag tokskratta. Jag höll på att skratta ihjäl mig! När jag kom till bilen ringde jag till mamma och berättade vad jag hade sagt och herregud, vad jag skrattade. Oavbrutet i en kvart. Minst. Dennis filmade mig med mobilen undertiden. Shit, vad jag såg ut och lät, nu när jag har tittat på det i efterhand. Hahaha. Övertrött? Neeeej då! :)

Ni undrar kanske hur bilen gick? Den gick som en ängel, hela vägen till Töre där den fick för sig att inte längre vilja ladda batteriet längre, även fast vi inte hade lyssnat på radio (Dennis önskade hela tiden att han hade haft öronproppar eftersom jag skrålade non stop, när vi inte hade någon radio igång. Jag var väldigt övertrött så skränande, gällt och högt sjöng jag med min vackraste stämma hela resan), haft fläkten eller någonting annat onödigt batteridrivande igång under hela resan.

Vi körde utan hellysen i mörkret för de tog så mycket ström. Det var mitt i natten, men som tur var var det fullmåne och klar himmel så vi fick ändå gankska mycket ljus från månen. :) Ja, där körde vi mitt ute i den eviga skogen mellan Töre och Gällivare, nästan utan att synas för andra bilister. Vi puttrade på i 50 tills det kom bilar bakifrån och körde om. Då gasade vi gärnet upp i 110 så att vi kunde snåla på deras hellysen. Haha, de måste verkligen ha trott vi var världens skummisar som smög där i mörkret och sedan gjorde allt för att komma ikapp. Stackarna. :)

När vi nästan var i Leipojärvi-korsningen dog bilen helt. Bara 20 minuter från Gällivare. Tänk hur långt den hade klarat, vår lilla skrothög till bil, men irriterande nog hade den inte orkat den lilla biten som var kvar.. Så där vid två på natten fick Dennis mamma och brorsa Pontus komma och bogsera oss den sista biten. Det var minusgrader ute och i bilen. Brrr!! Det första jag gjorde när vi kom hem till Dennis föräldrar vid tre-tiden, var att hoppa i säng, utan att tvätta bort sminket och utan att borsta tänderna och allt. Jag var så trött!!