Jag tror att det som har varit är svårt att ta upp igen. Jag tror att det kan vara känsligt att prata med en vän man inte pratat med på väldigt, väldigt, länge för att man skiljts ifrån varandra på ett eller annat sätt. Jag tror att det finns för mycket minnen och känslor som bubblar upp till ytan när man mitt i allt börjar tänka på den personen. Jag tror att man kan bli arg, ledsen glad, ja, drabbas av känslor av alla de slag om man gått igenom mycket med sin gamla vän. Jag tror att det är svårt att veta hur man ska tackla en sådan situation. Jag tror att det är för känsligt för att prata om det som har hänt och gjort så att man skiljts åt för att båda nog har upplevt situationen starkt på olika sätt, till exempel om man skiljts som ovänner, eller bara glidit isär. Jag tror inte att någon part i en sådan, om man nu kan kalla det för relation, mår toppenbra när den andre kommer in i ens liv igen genom tankar, minnen eller en hälsning på stan. Jag tror att båda är nyfikna på den andres liv, men ändå inte vill veta för mycket och inte heller berätta för mycket om sitt. Jag tror man är rädd för att såra den andre, men även att själv bli sårad. Jag tror att man vill veta hur den andre mår och veta att denne har det bra och är lycklig. Jag tror att man fortfarande bryr sig om varandra. Jag tror att man skulle kunna ha en bättre relation, men jag tror samtidigt att det är mycket känslor som står på spel och höga förväntningar som står på lur och att det därför kanske är lika bra att allting är precis som det är.