Jag kom på en grej nyss när jag tittade runt på mina kompisars bloggar; att det alltid är kul att bli omnämnd i deras bloggar och att jag nästan läser dem för att leta efter mitt namn, typ som en självbekräftelse för att jag finns.. Jag vet, det är sjukt, men då känns det som att man verkligen finns, alltså att man gör någonting som folk lägger märke till - att man lever... Lämnar lite märken efter sig här i världen... Äh, jag vet inte hur det där lät, eller om ni ens förstod min poäng, men skit samma :)

Dennis är i Luleå med killarna och kollar på hockey. LHF möter visst Frölunda idag, men när jag kollade poängen nyss på tv låg de under med 1-2, så jag tycker synd om killarna (men sch! jag bryr mig inte alls). :) Själv sitter jag här vid dator nu en sväng, innan "Spårlöst" börjar klockan nio. Jessie ringde nyss och frågade om jag ville hjälpa till att packa upp grejer ur kartonger i hennes och Limpans nya lägenhet, men jag orkar inte. Matti har också fått en lägenhet nyss, men det var vattenskador under diskbänken så de ska repa den innan han får flytta in i slutet av månadskiftet (trodde Kaddi). :)

Jag tror att jag var tvungen att möblera här igår eftersom jag känner att vi inte riktigt kan rota in oss i lägenheten när vi inte kommer bo här så väldans länge att det är någon idé att tapetsera om och sånt där (även fast jag skulle vilja sätta vår egen prägel ända upp på väggarna...). Och när så många runt omkring fixar fint i sina permanenta lägenheter känner jag mig lite utanför. :)

Appropå permanent, imorgon ska jag och Dennis gå och köpa hårfärg till honom. Han ska få lite mörkare hår. Själv ska jag köpa den där "Glossy, glossy"-Penelope-pärlemobruna-L'Oreal-hårfärgen. :) Den ser så fin ut så den här gången ids jag inte ta det billigare alternativen. Nu är jag kär i den där färgen. :)

Vid sju-tiden idag gick jag och Micaela på en promenad med hennes hund Leo i snöstormen. Det var inte så farligt kallt och piskande mot kinderna, vi vande oss efter en stund. :) Det var härligt att vara ute och promenera med någon man kan ha ett riktigt samtal med. :) Jag promenerar nästan varje gång jag jobbar till/från dagcenter med en brukare, men det blir inga invecklade konversationer direkt. Och annars går jag inte på promenad med någon... :) Jag ska försöka följa med Mickan varje kväll, men vi får se hur många tv-program som kommer komma ivägen för min duktiga vana. Det är lika bra att erkänna det direkt, för det är så det kommer bli. :)

Idag kom mamma, Mattis och Marlene hem från Kiruna. Mamma och Mathias kommer hit imorgon och hälsar på. Ove ska också komma, så jag får se till att de inte tänker komma samtidigt. :) Separerade föräldrar. Behöver jag säga mer? :)

Nu ska jag prata lite med Malin på msn och sen koka en kopp te till mitt tv-program.

Pussokram!