Fan. Precis efter förra inlägget skulle jag gå ut med Molly så att hon fick kissa och bajsa. Jag bar henne ner för trappan här i trapphuset för att hon inte ska kissa här inne i ren panik för att det är så bråttom. När vi kom ut ur huset och skulle gå ner för den lilla trestegstrappan här ute så hade snön drivit dit och bildat en liten backe på det första trapppsteget. Jag halkade. Fort gick det! Molly klarade sig, för jag ramlade bakåt och landade på min högra fot som hamnade i ett konstigt läge på trappsteget.

Jag fick så jäkla ont att jag kände att jag höll på att svimma. Självklart hade jag ingen mobil med mig heller. Så jag var tvungen att försöka krypa in i trapphuset, för Mollys skull, samtidigt som jag skulle få med henne in, utan att hon ens hade hunnit kissa. Jag kröp, med högra foten ovanför marken. Det var grus på trappen där ute eftersom de har sandat. Väl inne i trapphuset sträckte jag mig mot lampknappen och försökte samla mig lite. Jag var i chocktillstånd eftersom jag hade ramlat så plötsligt och hade fått så himla ont.

Det var inte en kotte i sikte där ute och ingen hördes i trapphuset heller. Jag fick dra mig upp för första lilla trappan, och mot hissen. Dra upp dörren och putta in Molly, trycka på knappen och sedan kräla ut därifrån för att nästan vara framme vid vår lägenhetsdörr och kunna öppna den och ropa på Dennis som låg och sov. Han fick hjälpa mig av med skon och linda den svullna foten med en halsduk. Sedan skickade jag ut honom med Molly för hon behövde verkligen rastas.

Gissa om jag hade svårt att ta mig till toan och sen till sängen. Jag ringde mamma och berättade vad som hade hänt och sa även att jag ju inte kunde komma till Marlene för att se på alla tv-premiärer idag med dem.

Jag ringde också till Kaddi och frågade lite om hur man vet ifall man har brutit eller stukat någonting. Hon sa att jag skulle ringa och prata med akuten, så det gjorde jag. Efter att jag hade pratat med dem bestämde jag mig för att avvakta lite med att åka in och få foten tittad på eftersom fallet hänt ganska nyss.

När Dennis kom in gav han mig Alvedon så nu känns det typ ingenting i foten. Jag kunde också böja lite på den och som tur är även stödja mig på den. Det verkar som att det "bara" var en rejäl stukning jag fått... Men vi får se. Jag har den i högläge och och lindad. Nu sitter jag och kollar på "Dating in the dark" och den är faktiskt rätt intressant. Sedan blir det "Desperate" och sist "Cougar Town". Det blir en mysig kväll, men som hade kunnat vara bättre om jag inte hade halkat där ute...

Slutsats: Det finns bättre tillfällen att halka och stuka foten, än när man är helt ensam och utan mobiltelefon