Inatt var Linus jätteledsen. Han bara skrek och skrek och kunde inte sova. Det verkade som om han hade ont och vi antog att det var i tandköttet eftersom tänderna ju är på väg, så vi gav Alvedon där vid 03:00. Inte så långt efter det lyckades han äntligen somna.

Men, imorse när Dennis bytte Linus bajsblöja såg han att det var blod i bajset. Jag, som höll på att göra mig i ordning för tandis, började ringa till barnmottagningen och de sa att de skulle ringa upp Dennis eftersom jag inte skulle vara hemma.

Happ, jag for till tandläkaren efter att jag hade fotat blodet i blöjan med min mobil (för att kunna visa Linus läkare) och satt där och väntade. Jag hade tid 10:30, men fick inte komma in förrän 11:10, tror jag. Under tiden fick jag veta att Dennis och Linus skulle in till barn 11:30, så så fort tandläkaren hade satt den riktiga fyllningen i tanden sprang jag över till sjukhuset och letade upp rummet där killarna var och träffade doktorn.

Jag var där ca 11:45 och då höll doktorn på att undersöka Linus och se om han hade någon spricka i ändtarmsöppningen, som de trodde att han hade, men hon hittade ingen och såg inte heller något blod därifrån. Jag fick veta att Dennis hade visat en bild på blodet i bajset, som han hade tagit när han bytt blöjan strax efter 11. I den laddningen var det mer blod än innan! Däremot sa läkaren att hon trodde att det kunde vara att det blödde i Linus slemhinna i tarmen, men att det inte var farligt. Han hade iaf inte ont när läkaren kände på magen. Läkaren trodde inte heller att han hade haft ont under natten på grund av blodet, utan på grund av tänderna... Vi ska vara uppmärksamma om han blöder veckan ut och då kontakta dem igen, samt om han får en sån där skrikattack som han hade inatt, när han hade ont.

När Linus hade bajsat senare, där vid 14, hade han bara pyttelite blod i bajset. Hoppas att det inte fortsätter. Det kändes väldigt skönt iaf att det inte verkar vara något farligt - om än läskigt!