Lugn kväll

Jag ligger här i sängen och streamar Idol på datorn eftersom Dennis har occuperat vardagsrummet med några grabbar för att kolla nån match och spela tv-spel. Det är rätt mysigt ändå. :)

Angående Idol är det några som inte får åka ut ikväll, enligt mig: Amanda P, Robin och André. Nu ska jag se vem som åker ut! :)

Min gamla vagga


Den här vaggan gjorde min mammas morbror Bror till mig innan jag föddes. Den ska vi ha i vardagsrummet så att vi kan vagga bebben till sömns ibland. :)

Babygrejer


Jag och mamma hittade det här söta spjälskyddet när vi var på stan och jag kunde inte låta bli att köpa den. Det är en Bamse-parad som går runt hela skyddet, med alla olika Bamsefigurer på. Visst ser det rätt gosigt ut? :)

 


Den här söta skylten köpte jag för bara 10:- på en loppis på Sjöparksskolan i våras. Nu hänger den vid bebisens mysiga sovhörna ovanför spjälsängen.

 


Jag hittade en annons om denna söta babysitter från Fisher Price på gellivare.cc inatt. Jag ringde om annonsen vid lunch idag och den fanns kvar, så nu är den vår. Den har, förutom dess söta yttre, en vibrationsfunktion som tydligen ska vara liknande som vibration från en biltur, vilket ju bebisar brukar tycka om. Dessutom är det visst extra bra för barn med Kolik. Den här fick vi köpa för bara 300:-.

 


Skötväskan från Ryco köpte vi i somras på Barnens Hus i Haparanda för 399:-. Den är nu färdigpackad med bebisens nödvändigheter och helt redo för att åka iväg till förlossningen. Nu är det bara min väska som behövs packas så är jag helt redo för att fara iväg och träffa min lilla skatt som bor i min mage. :)


Grattis Therese!

Idag fyller min svägerska Therese 21 år. Vi kom just hem från att ha kalasat hos henne. Söttjejen hade köpt glutenfria chokladkakor till mig. :)


Här är grattiskortet jag gjorde till henne. :)

Större och större och...


Mammas grattiskort


En till mage


Magen i vecka 36 (35+1), fotat förra veckan.


Släktträd



Jag har gjort ett släktträd och ramat in det till bebisen. Det sträcker sig ända upp till mina och Dennis far-och morföräldrar. Visst blev den rätt fin? Färgerna är helt annorlunda i verkligheten, men blev så här på bilden då jag inte kunde använda blixt eftersom vissa namn gömdes då.

Bebben vill ha ;)

Jag har hittat två böcker som vår lilla bebis sa att den vill ha. ;) Det är två böcker med tillhörande cd-skiva ur barnkammar-böckerna.


Den SILVRIGA barnkammarboken
ca 185:- på Bokus



Lilla barnkammarboken GODNATTVISOR
ca 113:- på Bokus

 

Bebben skulle bli väldigt glad över att få de här två böckerna någon gång kring sin födsel så att mamma kan sjunga lite mysiga sånger för honom/henne... ;)

Men när vännerna försvinner

... eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.


När det blir förändringar och prövningar i livet märker man vilka vänner som är riktiga vänner - vilka som stannar kvar. Vännerna testas bland annat när man:
  • Skaffar pojk-/flickvän
  • Blir allvarligt sjuk
  • Förlorar en familjemedlem
  • Flyttar iväg
  • Blir sambo
  • Blir gravid och får barn
Vid sådana här tillfällen känner man vilka vänner som är sanna vänner - vilka som fortfarande bryr sig och finns där.

Visst blir omständigheterna annorlunda när livet förändras och man själv måste anpassa sig efter sin nya självvalda/osjälvvalda livsstil. Man blir säkert lite personlighetsförändrad och får kanske lite andra intressen som man kanske gärna pratar om (kanske för mycket, enligt vännen), men man försöker verkligen att låta bli för att inte tråka ut vännen. Men poängen är den att man ändå är samma person. Man är samma person och behöver och vill ha sin vän där, precis som vanligt, men många, många gånger är det just i sådana skeden som vännerna försvinner - en efter en.

Själv har jag iaf en vän som blev väldigt personlighetsförändrad sedan jag berättade att jag var gravid. Ända sedan dess (ca 8 månader sedan), har den vännen varit väldigt frånvarande. Nu känner jag att jag inte orkar försöka hålla kontakten/försöka stämma träffar med denne person, eftersom det känns helt meningslöst då det bara verkar vara jag som egentligen vill umgås längre.

Varför slösa energi på något som ändå bara gör en ledsen? Riktiga vänner stannar kvar och finns alltid där, vad som än händer.

"I nöden prövas vännen"

Tvätt, tvätt, tvätt

Idag har jag tvättat tre maskiner med bebisens sängkläder och handdukar inför ankomsten. :) Vi har inte så stor torkyta här hemma, men det är ändå mycket skönare att tvätta här hemma än att springa ner till tvättis. Imorgon blir det att tvätta bebisens kläder. Jag måste ju börja packa skötväskan som vi ska ha med till bb, för nu är det inte länge kvar. :) Som jag längtar efter vår lilla skatt!

Igår kväll fixade jag spjälskyddet och mobilen till sängen på plats. Dessutom hängde jag även upp den söta tavlan jag köpte på en loppis här i våras, med texten "Stick du stygga spöke". :)

Vi har ju också fått hit min gamla vagga, som mammas morbror Bror snickrade åt mig till när jag skulle födas. Den har vi placerat i vardagsrummet bredvid ena soffan för att kunna vagga lilla pyret till sömns där ibland.

Förresten har jag fyllt i och stoppat foton i bebisens babybok, allt vad jag bara har kunnat. Jag framkallade foton på alla bebisens morbröder, fastrar, farbröder, mor- och farföräldrar och gammelmor- och gammelfarföräldrar och kusiner. Nu längtar jag efter att kunna fylla i mer grejer i boken, men eftersom vi inte vet om det är en liten tös eller grabb som har bosatt sig i min mage, kan jag inte fylla i mer för tillfället.

Tiden får gå lite fortare nu, tycker jag! :)

Wall of Fame


Nu är vår "Wall of Fame" klar! Med mina nya framkallade bilder kunde jag äntligen lägga till de saknade nunorna och göra den komplett. :)

Magen


Till vänster är magen i v. 32 (31+6) och till höger är magen idag, v.35 (34+1)


Magen framifrån i v.32 (31+6)


Magen framifrån idag i v.35 (34+1)

Förbannad och rädd

Igår var mamma på bio med Mathias. De såg "Bilar 2". Egentligen hade jag tänkt gå med honom, men så hörde jag att hon redan hade kommit på att hon skulle det innan jag han säga nåt. Det känns som om nästan varenda kotte hade skrivit på Facebook att de skulle gå med sina små på den.

Idag fick jag höra att det hade varit två 9-åriga pojkar också på bion. När de strax före 17-tiden igår promenerade hemåt genom stan blev en av dem misshandlad av en vuxen man utanför thairestaurangen. Det är helt sjukt skrämmande! Det enda pojkarna kunde beskriva om mannen var att han hade en svart jacka och keps. Hur lätt är det för polisen att hitta den mannen? Nioåringar ska absolut inte behöva vara beredd på att kunna ta signalement av främmande människor som just misshandlat dem.

Att det är en nioåring ökar chansen skrämmande nog att det är en av mina gamla elever... :( Förstå, vilken hemsk traumatisk upplevelse för pojkarna. De kommer ju aldrig mer kunna känna sig helt trygga. Det är så otroligt jävla sjukt att man inte ens kan gå säker på stan mitt på dagen här i Gällivare. Vart fan är världen på väg?

Idag vid 14-tiden när jag var på väg att möta Mathias och pappa för att Tia ville komma och hälsa på, såg och hörde jag ambulansen susa förbi vårt område i en ruggig fart. Sedan fick jag höra att det då var en ung kvinna som blivit skjuten i foten här i Gällivare. Gärningsmannen var en äldre man som tidigare är känd hos polisen. Han är visst anhållen i sin frånvaro.

Hela eftermiddagen har det och är fortfarande sjukt mycket polisbilar som åker runt runt överallt och letar. Även polishelikoptern är i farten hela tiden. Jag tycker att det är läskigt. Jag känner mig inte alls trygg. Jag mår dåligt över allt våld som pågår här i lilla Gällivare. Jag vet inte hur jag ska kunna känna mig trygg när jag måste ut med Molly så hon får rastas. Jag känner inte heller att det känns tryggt att låta Dennis gå ut med henne heller. Vem vet vad som väntar där ute i mörkret?

Marlene är på väg hit för en myskväll med scones, tv och Singstar, men jag tänker inte låta henne fara hem till sig sedan för att sova, eftersom hon bor på Norskavägen, precis där den där kvinnan blev skjuten tidigare idag. Jag tycker det känns väldigt obehagligt. Jag tror jag skickar henne till mormor och morfar för att sova där istället.

När ska allt det här våldet sluta?

Ledsen

Vet ni? Jag känner mig jätteledsen i hela kroppen.

Nu har jag börjat få svullna händer och fötter och det gör ont att gå. Mina höfter har börjat domna om nätterna så att jag liksom fastnar i ett sidoläge och det gör ont och jag måste be Dennis försiktigt rulla över mig till andra sidan.

Nu har jag också börjat få jättemycket magsyra och är därför ständigt hungrig. Tur att jag kom på att Samarin kanske skulle hjälpa, vilket det tack och lov faktiskt gör också.

Fem veckor kvar...