Idag var det marknad på Mariaskolan, där Dennis 8-åriga lillasyster Tilda går, så vi gick dit och tittade vad som hände där. Jag köpte en bok som kostade 50 öre när de sålde ut grejerna, men det var lite pinsamt att jag bara gav det ändå just för att det var det enda jag hade i börsen.. Annars hade jag gett mer och dessutom handlat lite mer av deras porslingrejer - typ en sockerskål, som jag så gärna vill ha. :) Nåja, boken jag köpte var Liza Marklunds "Gömda", men jag ångrade mig efteråt eftersom den visst bygger på på en verklig händelse och innehåller våldtäkter och misshandel och sånt där trist.... =( Jag får ge den till Kupan... Fast den var ju absolut inte dyr iaf. Haha.

Jag tog iaf med mig Tilda och andra lillasystern Elina (5 år) från dagis och åkte med dem på Dollarstore, där jag köpte en sopkorg till mig och Dennis. Jag fick lön idag så jag tänkte att jag kunde bjuda tjejerna på varsin liten grej. Tilda ville ha ett par silverörhängen med delfiner och en diamant och Elina ville ha ett vitt diadem med gulddöskallar och de kostade bara tio kronor styck, så det var ingen fara alls. :) Men när vi gick omkring där blev det strömavbrott och alla var tvugna att gå ut ur affären (det var helt mörkt och kassorna fungerade inte) och fick komma tillbaka senare (efter att vi hunnit vara på Brio).

Till sist, innan vi åkte hem till oss, gick vi in och handlade lite mat på Coop. Tilda scannade allting (hon är i den där åldern då man vill hjälpa till med allt, gulligt faktiskt, men inte enligt Svaleryd ;D ). När vi kom hem åt vi mellis - mackor och varm oboy med minimashmallows. Mums! Sedan gjorde vi en kladdkaka, slängde in den i ugnen och gick och tittade på "Den lilla sjöjungfrun" :) Myyysigt! Då kom Mathias också som hade sagt till mamma och pappa "Jag BEHÖVER komma till Tessi och Dennis" haha. Sött! Så han kom lagom till fikat, men han fick äta Ballerinakakor istället eftersom han inte tål ägg... :( Stackarn. Det var ett sånt där riktigt barnkalas, vi åt kaka och drack jordgubbssaft med sugrör :) hihi.

Vi busade en del, tittade på film, ritade och myste. :) Nyss har vi ätit här hos Dennis familj. De bjöd på ugnsstekt lax och potatis med citronsås, tomat och spenat. Gud, vad gott det var! :) Jag tror att jag ska försöka få iväg Dennis härifrån snart så vi kan åka hem. Hans pappa skulle visst komma förbi ikväll och ta farmorns soffa från oss för den ska till Äijävaara imorgon. (Skönt!) :D Alla banankartonger är också borta så nu börjar det se riktigt bra ut hemma. :) Ni får se bilder sedan.

Kram!

Ringde just vakansen och anmälde mig till ALLT, allt, allt, allt de kan erbjuda mig i jobbväg (nu är jag desperat!). Hoppas de ringer redan imorgon på morgonen och vill ha ut mig (dock inte för tidigt, helst) :D

Alldeles nyss ringde hon från barnomsorgen och frågade vilka ämnen jag har läst på lärarprogrammet och jag berättade att det var ett allmänt utbildningsområde och hon bara "jaha....du kan inte tyska då?" och så sa jag att jag verkligen inte kan tyska och då slutade hon snabbt samtalet med att säga att det bara var det hon behövde för stunden.... Gaaah! Varför läste jag franska på högstadiet? (jo, för att det är mycket finare.... men gud, vad bra det hade varit att ha läst tyskan nu istället.... nog för att ingen hade lärt sig någonting utifrån mina högstadiekunskaper iaf - även om det var franska som jag faktiskt HAR läst...) :S

Vet ni? Jag håller på att bli galen! Jag har letat och letat och letat ÖVERALLT efter fryspåsar med skruvar till bl.a. mitt skrivbord, men de är ingenstans! Ingenstans! Jag blir tokig! De är borta sedan flytten och jag har verkligen kollat på alla tänkbara - och otänkbara ställen som helst, men jag kan inte hitta dem någonstans! Helt sjukt! Jag fattar inte vad sjutton jag ska göra.. Måste jag försöka beställa nya skruvar från Jysk eller köpa på någon byggfirma eller något sånt? Eller ska jag ringa till någon sån där som tänker på dem och hittar dem åt mig? :) Suck... Livet är skit just nu.. Utan pengar, jobb, skruvar och internet... Kan det bli värre? Dagens i-landsproblem.... :P

Ja.. Jag vet faktiskt inte hur jag och Dennis ska klara oss, rent ekonomiskt, nästa månad. Vi har inte jobbat någonting nu i september för att vi inte har hunnit nu när vi precis har flyttat hit och därför kommer vi inte få någonting, inte ett öre nästa månad. Så hur november kommer att bli, det vet jag inte. Inte heller har vi någon rik förälder eller släkting att låna några tusen från... Fan...

Dennis har kontaktat a-kassan idag, men de säger att man inte får stämpla om man har studieuppehåll. Jävla skit! Hoppas jag får det där jobbet på ica i arcaden. Jag vill verkligen ha det - och nu behöver jag det verkligen! Jag har ringt till kvinnan som är boss över the barnomsorg i Gällivare idag och sagt att jag har flyttat hem igen. Det tyckte hon var roligt och sa att hon skickar en blankett till mig som jag sedan ska skicka till Rikspolisstyrelsen i Kiruna för att få bekräftat att jag inte är någon hemsk barnförbrytare eller något sådant. Det är jättebra att man måste göra den där kollen, men det är lite surt nu eftersom att det tar sån lång tid och då hinner jag inte jobba ett endaste dugg nu i september... Jag är lite rädd över att jag och Dennis måste gå till socialen och få hjälp därifrån. Mitt i allt! Det känns så himla konstigt. Vi har aldrig haft problem med ekonomin, inte ens som studenter, men nu mitt i allt, när vi flyttar upp hit, ja, då blir det världens tjorv! Mycket berodde på den där j-vla bilen som bara la av flera gånger och kostade oss multum, bara så där, att fixa... Jag tror inte att vi hade räknat med några tusenlappar i oförutsedda utgifter... SKIT!!!!!!!!!

Vet ni? Jag är SÅ FRUKTANSVÄRT less på att flytta nu! Det här var min 14:e gång, tror jag. Jag är en hejare på att packa kartonger och strukturera grejer och även på att slänga och rensa ur gamla saker vid varje flytt. Men nu är jag så less! Usch! Inte nog med att vi har packat alla kartongerna i Linkan och åkt hit med dem, utan vi måste dessutom packa ner alla grejer som är kvar på nya stället. Och det är inte lite det. Hade det varit tomt där när vi kom dit (vilket vi visste att det inte skulle vara, men ändå) så hade det varit mycket roligare. Nu har vi grejer i lägenheten och hos Ove. Det är lite jobbigt eftersom att jag allra helst hade haft allting på samma ställe direkt för att sedan kunna omstuffa allting vi inte ska ha hos oss. Nu blir allting liksom dubbelt upp.. Jag längtar så tills vi är klara med inflyttningen så att vi kan börja bo där som normala dödliga.

Och vet ni, ni södra-Sverige-bor? Det ÄR höst nu, och den är till och med nästan slut! :) Här är det minusgrader varenda natt, frost på bilrutorna, merparten av alla lövträd är gul-röda och det är allmänt grått och ruggigt. Så om ni använder den där meningen som börjar "I höst ska vi..." så blir jag tokig :D Jag har alltid trott ni menat NÄSTA höst eftersom den här redan är och snart är det vinter. :) Kommunikationsproblem? Jajemen :)

Vilken helvetisk dag måndag var! Man brukar ju annars tycka att måndagar är skit för att helgen är slut och man ska ut i verkliga livet för att jobba och sånt igen.. Men min måndag var något alldeles extra, det kan jag lova.. Och inte var den kul helt igenom heller :P

Vi åkte från Lisette, Lars och Axel i Stockholm vid hlav nio på morgonen. Ut på E4:an - mot Gällivare. Första biten gick väl bra, lite jobbigt att vara iväg bara. Jag var trött så jag fick sitta bredvid Dennis när han körde - ända till första stoppet i Tönnebro, en rastplats vid Gävle. När vi åkte därifrån fortsatte han att köra - till Sundsvall! Det är en himla bra bit, kan jag berätta. Jag satt där på passagerarsätet och gottade i mig av allt jag bara kom åt. Haha, om jag hade suttit där länge till hade jag kunnat rulla ut från bilen.

Innan Sundsvall hade Ove kommit med den geniala idén (för min del) att vi kunde äta på Ikea. Jag blev alldeles lyrisk och tyckte att "jajemen, det var den bästa idén någonsin!". Dennis däremot, han var inte riktigt lika förtjust. Han visste, för han känner mig så väl, att jag skulle stanna där i några timmar - trots att jag redan "sagt hejdå" till Ikea i Linköping i fredags (?). Där det finns Ikea finns också Tessi. Så är det. :) Vi blev kvar i Sundsvall i två timmar (det var faktiskt ändå väldigt snabbt, med tanke på att vi hann shoppa, äta och gå in på coop och handla lite grejer till resan). Jag kom ut från världens bästa affär med (dö inte nu, haha) en shoppingväska på hjul - en sån där som alla tanter och gamlingar har när de ska handla mat (hahaha). Och nu har jag också en. Men den är rosa - jätterosa. :) Åh, jag älskar den! Nu är jag och Sanna nog de enda i hela universum (utom Paris) som är under så där 70 som har varsin shoppingväska. Haha. Det blir skitkul när jag kommer tillbaka till Linkan nästa år och jag och hon får åka till Tornby och shoppa som två tanter. Haha.

Vi stannade efter Högakustenbron också. För att titta lite på utsikten. Det är ett ganksa maffigt bygge, den där bron. :) I Skellefteå stannade vi på Statoil vid rondellen. Då ringde Ove och sa att vi skulle vara försiktiga, för när han hade åkt samma väg i torsdags, hade det varit mycket renar, speciellt vid Hakkas. Och då sa jag, (trött som jag var), "jo, och där blev mamma nästan påkörd av en älg". Och han började skratta. Jag fattade ingenting. Det var ju hemskt, tyckte jag. Så sa han "Haha, var det Helge som var ute och körde lastbil, eller vad?" och han skrattade och skrattade. Och jag kom på att det visst hade blivit lite fel i meningsupplägget. Haha. :) Jag la på och gick på toaletten och där inne började jag tokskratta. Jag höll på att skratta ihjäl mig! När jag kom till bilen ringde jag till mamma och berättade vad jag hade sagt och herregud, vad jag skrattade. Oavbrutet i en kvart. Minst. Dennis filmade mig med mobilen undertiden. Shit, vad jag såg ut och lät, nu när jag har tittat på det i efterhand. Hahaha. Övertrött? Neeeej då! :)

Ni undrar kanske hur bilen gick? Den gick som en ängel, hela vägen till Töre där den fick för sig att inte längre vilja ladda batteriet längre, även fast vi inte hade lyssnat på radio (Dennis önskade hela tiden att han hade haft öronproppar eftersom jag skrålade non stop, när vi inte hade någon radio igång. Jag var väldigt övertrött så skränande, gällt och högt sjöng jag med min vackraste stämma hela resan), haft fläkten eller någonting annat onödigt batteridrivande igång under hela resan.

Vi körde utan hellysen i mörkret för de tog så mycket ström. Det var mitt i natten, men som tur var var det fullmåne och klar himmel så vi fick ändå gankska mycket ljus från månen. :) Ja, där körde vi mitt ute i den eviga skogen mellan Töre och Gällivare, nästan utan att synas för andra bilister. Vi puttrade på i 50 tills det kom bilar bakifrån och körde om. Då gasade vi gärnet upp i 110 så att vi kunde snåla på deras hellysen. Haha, de måste verkligen ha trott vi var världens skummisar som smög där i mörkret och sedan gjorde allt för att komma ikapp. Stackarna. :)

När vi nästan var i Leipojärvi-korsningen dog bilen helt. Bara 20 minuter från Gällivare. Tänk hur långt den hade klarat, vår lilla skrothög till bil, men irriterande nog hade den inte orkat den lilla biten som var kvar.. Så där vid två på natten fick Dennis mamma och brorsa Pontus komma och bogsera oss den sista biten. Det var minusgrader ute och i bilen. Brrr!! Det första jag gjorde när vi kom hem till Dennis föräldrar vid tre-tiden, var att hoppa i säng, utan att tvätta bort sminket och utan att borsta tänderna och allt. Jag var så trött!!

Åh, vad himla tråkigt det har varit att lämna er alla i Linköping! Ni är ju så söta! Kvällen innan vi skulle åka hem till Gällivare (men bara kom hit till Stockholm) hade Dennis statistikgäng förfest hemma hos Maja och ville prompt att vi skulle komma förbi en sväng, vilket vi gjorde. Shit, vad kul det var! Och gud vad de hurrade för Dennis! :D Alla bara "DENNIS JOHANSSON, WOOAH!" haha. Han fick ett så gulligt klotterplanks-kollage av dem där de hade skrivit massa söta och roliga grejer. Det var jättefint. Den ska vi laminera när vi kommer till Gällivare. :) Sedan fick vi chokladpudding (som de hade kollat upp var glutenfri för min skull) och grädde. Vi pratade, skrattade och myste med dem ett tag och blev "tatuerade" av en kines som hette Charlie. Han skev med en svart penna (en sådan som alla statistiker bär omkring på för att kunna skriva på folk) på Dennis arm "I am the king of the world" (på Christians begäran) och på min arm "I am the queen of the world" (på Jennifers begäran). Allt på kinesiska, självklart :) Annars hade ju vilken kotte som helst kunnat göra det utan att det hade varit det minsta häftigt. Haha.

När vi skulle gå fick vi kramar av allihop och så började alla att hurra och sjunga för oss (speciellt för Dennis, vilket också är självklart :)). Det var så himla kul att jag inte alls hade någon lust att gå därifrån. Snacka om att vi kände oss uppvaktade, men då var vi ju också "världens kung och drottning". ;)

Och mina kompisar då. Malin var så himla supersöt som gav två jättesnygga teburkar med häftigt lösviktste till mig. Jag har inte hunnit smaka på dem ännu för de är nerpackade i bilen, men de luktade jättegott iaf. Och Sanna gav mig den häftigaste grejen i hela världen - Elmo. :D Hahahahaha. Jag kan inte säga något annat. :D

Jag saknar er såå!!!

Ja... Vi kom ända till Nyköping innan bilen dog, dagen efter att vi varit till en verkstad i Linköping och köpt nytt batteri (1000 pix!)... Och det kändes ju j*vligt kul :P Batterimätaren hade börjat sjunka på vägen mot Stockholm så morfar bad oss fort som tusan att svänga in till Nyköping och tror ni inte att biljäkeln dog vid första bästa stoppskylt. Jag blev så himla förbannad på den! Jag kände verkligen att det var droppen att den inte klarade av någonting trots att vi fixade den dagen innan och den funkade superbra efter det - fram till Nyköping. Nåja, mågra killar hjälpte till att putta igång bilen förbi korsningen och så stannade den på en parkeringsficka 50 meter bort. Stendöd. Det roliga var att jag efter ungefär rtio miniuter kom på att vi stod precis bakom Anjas hus. Det var bara en kulle som skiljde huset och p-fickan där vi stod, åt. Oturligt nog var hon i Polen och hennes föräldrar Piotr och Magda hade tagit en dagstripp till Norrköpig, så vi kunde inte få hjälp av dem...

Vi fick ringa runt som galningar. Mitt tålamod brast och jag kände verkligen att allt var skit. Eftersom att det var lördag hade ingen jäkla verkstad öppet, men till slut fick vi tag på Assistancekåren som fick bärga oss till deras verkstad för att försöka byta generator. Men innan vi hann dit fick vi följa med på en utryckning där ett barn var inlåst i en bil - det slutade med att de fick krossa rutan ändå. Barnet var runt 1,5 år och det var jätteledset först när bilen började tjuta när larmet gick och en främlig klättrade bak i bilen och hämtade nycklarna. Tio minuter senare var barnet lika glatt som vilket barn som helst. :) Det slutade lyckligt iaf. :)

Nåja, vi kom iaf fram till verkstaden och då tittade bergaren på bilen med oss och ringde även sin bror (som för övrigt var ledig för helgen - stackarn som fick åka på jobb ändå) och de tittade och tittade och mätte ström och allt möjligt konstigt (:D)  Men de sa att det inte var något fel på bilen och tyckte det var jättekonstigt att den bara hade dött och att blinkersen och allting annat slutade fungera mitt i allt, när allting, då de tittade på den, fungerade helt normalt. Fast iofs. hade  brorsan där hittat någon kabel som han fick böja till... 1300 kronor fattigare chansade vi och tog bilen (som konstigt nog fungerade) hela vägen till Stockholm, för vi kände att vi inte orkade köra hela vägen hem till Gällivare när bilen hade bråkat så. Så nu är vi hos min moster Lisette, hennes sambo Lars och min lillkusin Axel. Vi ska stanna till imorgon, för vi har ju ingen tid att passa och vi kände att det kunde vara kul att umgås lite med Axel eftersom det kommer ta så länge tills vi ses igen. :)

Igår mötte vi upp hela gänget i Solna centrum och jag passade otroligt lyckligt på att springa in på Panduro och köpa asmycket scrapinggrejer :) Åh, vad kul det var! Jag var där i 40 minuter - tills de stängde, hade det gått hade jag varit ännu längre. Haha, Dennis gav upp och gick därifrån ganska direkt och kom sedan tillbaka lagom till det att jag skulle betala - 750 spänn (!) men det var det helt värt! :) Nu har jag pyssel för hela vintern. Jag ska så småningom göra en scrapbook om hela vårt år i Linköping med studier och kompisar, så ni kommer nog med hela drösen ;)

Är man i Stockholm så är man. Idag åkte vi tillbaka till Solna centrum och då hittade jag en skitfin väska och en ny börs på Wedins Accent. Ja, och så köpte vi en jättefin tavla på New York och Brooklyn Bridge och Twin Towers (gammal bild) i bakgrunden. Jag hade lust att åka på Ikea för en stund sedan för när vi åkte förbi Kungens kurva på vägen hit igår såg jag att på den Ikea där har de öppet till 20.00 alla dagar! WOW! :D Men Dennis ville inte. Kontigt nog. :D Jag däremot, blir aldrig riktigt less. Och gud vad jag kommer att få abstinens nu när vi har 28 jäkla mil till närmaste, när jag är van att bara ha nån kilometer..... Oj, oj...

Nu håller Lisette på att laga mat. Vi ska visst äta kalvstek och rostade potaisar och morötter i ugn och någon förrätt och chokladsorbet till efterrätt :) Mums!

Imorgon åker vi hem, är tanken. :) Vi ska åka där vid sju/åtta på morgonen så vi är hemma i Gve innan midnatt. Hoppas att bilen fungerar och att jag börjar må bättre (känner att jag har börjat bli sjuk igen - typ feber och huvudvärk....), Dennis kan ju inte köra hela vägen själv... Så småningom kommer vi hem iaf., ska ni se.

Puss!

Åh, vad kul det var ikväll. Jag blev lite sen med mitt pysslande av efterrätten, men till slut var jag klar och åkte iväg till Sanna och träffade henne, Christine och Karro. Vi hade jättetrevligt med vårat knytkalas. Christine hade fixat bröd - även glutenfritt :) och potatisgratäng (mums!), Karro hade gjort en jättegod sallad och köttbullar (även de glutenfria och mumsiga :) ) och Sanna stod för kräftor (som hon och Christine åt medan jag och Karro glufsade i oss allt annat smarrigt), kalkon, dryck och tomatsallad. :) Och sen kom jag där med min lilla efterrätt. :) Haha. Fast den var söt, tycker jag. Det blev jätterosa små princessbakelser gjorda på chokladmuffins med hallon och vaniljsås och ytterst var det ett rosa (egengjort, "ooo") marsipanlock och självklart små marsipanrosor på varje :) hihi Det var jättemysigt! :)



Efter maten som tog upp allt utrymme i min mage så att jag var tvungen att öppna knappen på mina jeans (Christine var smart, hon hade kjol och tights) drack vi te och högg in på mina bakelser :) Det tog emot, men de var också goda :) Och tjejerna var så söta! Jag fick en flyttpresent av dem - åtta chokladpraliner! Åååh, vad gott!! De ska jag äta uppe i Gällivare när jag har fått lugn och ro hemma igen, när flyttkaoset är över. :)

Usch! Förutom de tre timmarna med tjejkväll, har jag bara jobbat och slitit idag. Nu är det inte mycket kvar att packa här, men ändå tillräckligt för att Ove retsamt kommer att säga "Men, ni har ju inte packat något" när han ser att det faktiskt är lite grejer som inte är nedpackade. :) Voj, voj.

Jag ska hoppa i kojs nu och hoppas att man förbränner massor av kilon under natten - annars är det verkligen kört på vägningen imorgon efter den här brakmiddagen :) Som tur är, är det sista gången jag slipper oroa mig för viktisvågen, den som alla gruvar för och inte äter någonting före man ska kliva upp på, för att inte väga mer. Haha, sedan sitter massor där på mötet och käkar frukt och grejer för att de har hållit sig så länge utan att äta. Vilken taktik va? :D

Natti natt! :)

Nu är jag stressad! Det är så himla mycket som ska fixas och hinnas med innan fredag kväll. Ikväll ska jag ju till Sanna på tjejkväll med hon, Christine, Karro och kanske Cissi, om hon kan, men innan dess ska jag fixa den där superefterrätten till oss. Det blir jättekul att göra den, men ja, jag kanske tog mig vatten över huvudet när jag fick den idén och bestämde mig för att verkligen göra det till ikväll. Vi har kartonger upp över öronen nu här hemma och alla våra grejer är utspridda överallt! Det är ingen alls ordning på det som inte är i kartongerna och en till grej med det: de sakerna tycks ALDRIG ta slut! De minskar inte ens i omfång! Åh, vad mycket det är!

Imorgon bitti kommer Ove hit och jag hade som mål (som jag själv tänkt) att allting ska packas klart idag. Hah! No way att det går! I så fall får jag sitta uppe hela natten och kånka på banankartonger fulla som Myrornas insamlingsconteinrars... Typ.

Så, ja, det blir så att vi imorgon får se till att ha allting nedpackat, för på torsdag morgon ska vi packa Oves bil och släpet han ska hyra åt oss. Därefter blir det städning utav bara tusan (inte för att killen som bodde här innan oss hade rört sina städgrejer NÅGONSIN under sitt boende här, vilket han så gulligt överlät till oss. :P Bläsch vad svinigt det var här!). Vi tänker inte lämna ett endaste litet spår av att vi någonsin bott i den här lägenheten när jag anser att städningen är klar. Okej, det var väl lite att ta i, men nästan.

På torsdag ska Sanna hjälpa lite med städningen om hon hinner. Gud, så snällt! Då hinner vi umgås lite också innan vi flyttar. :) I gengäld får hon hjortronsylt och kotletter :) Mats ska få palt och fisk och Jennifer och Henjo får lingonsylten. Vi hinner verkligen inte äta upp allting innan vi flyttar. Fast våra kompisar blir ju glada i magarna iaf. :) Som Mats sa till Dennis "Mat är alltid bra" :)

På fredag är det mer städning och sedan fika med Jennifer. Sedan ska jag hinna träffa Malin en sista gång också. :) Det är stressigt och ja, det kanske låter jättenegativt när jag skriver om det här, men det ska faktiskt bli jättekul och det har vi ju planerat för länge sedan. :) Det blir ju trist om sista gången jag kommer att träffa Malin skulle bli imorgon när vi står på viktis-vågen för sista gången (för min del, eftersom det inte finns viktis i Gällivare) och märker att jag har gått upp i vikt sedan jag vägde mig sist, för två veckor sedan. Ajajaj! Men man måste ju få leva också, eller hur? :) Det tar man igen senare.

Ojdå, nu har Dennis gjort klart maten. Han är så söt. :) Jag ska kila och äta innan den blir kall och sedan ska jag börja med superefterrätten :) hehe...

Timmen till "Sex and the city" gick segt, så jag hann gå in på inreda.com för första gången och jag blev kär!!! :) Åh, jag bara måste ha de här! Guuuud, vad snyggt!! :) Kolla bara vilken otroligt läcker färg på kakeldekoren! Wow..... My heart beats like a drum, like a drum......

Idag har Dennis stått flera timmar vid spisen för att göra palt. Han var jättesöt och riktigt ambitiös. :) Klockan fem dök våra gäster upp: Jennifer och Henrik, Mats, Mattias och Nikan. De skulle få prova på att äta palt eftersom alla (utom Mats) aldrig hade ätit det förr, men det är ju inte så konstigt när de är här nerifrån och en från USA. De tryckte i sig några var och sedan hade de riktig paltkoma. Alla var belåtna, men JÄTTEtrötta. Haha. Det var knappt så att det gick att föra något samtal för att alla nästan höll på att somna mitt i allt, haha. Men de tyckte om maten (iaf vad de sa och vad det såg ut som). :D

Med lite te på maten satt vi och pladdrade i nästan tre timmar. Det var skitkul och väldigt synd att vi aldrig har gjort något sånt här förut, att vi kommer på det precis när vi ska flytta. Fast det var faktiskt första gången som Dennis tog hit kompisar på hela tiden vi bott här. Jag har nästan undrat vad det är för fel på mig och våran lägenhet när det aldrig tidigare har hänt. Haha.

Jennifer och Henjo var jättesöta för de hade med sig en påse med massa IKEA-gott som vi ska ha på resan upp till Gällivare för att det inte ska vara så långtråkigt att köra i sisådär 17 timmar. :) Aaaw! Jag och Jennifer ska förresten försöka hinna gå och fika på Barrista innan vi flyttar, för hon smälte nog också när jag höll på att beskriva världens bästa chai-te och chokladtårta som de har där. Det blir jättemysigt!

Efter idag har jag förresten blivit ännu mer sugen på att komma tillbaka hit till Linköping om ett år igen. Vi har ju så bra vänner här. De är härliga hela bunten och jag är inte så sugen på att vilja ge upp allt det här för ett studentliv i Umeå istället... :) Och ja, vi må tjorva, som många säkert tycker, men nu är det så att det är inte för oskull som vi flyttar tillbaka till Gällivare nu för att sedan flytta ner igen, utan det är ju just för att pappa är sjuk - och det kan ju ingen rå för. Så man får faktiskt tänka på att det är det som är orsaken till att vi flyttar fram och tillbaka. :)

Imorgon ska jag på tjejkväll hos Sanna. Hoppas hon blir frisk bara, hon har råkat ut för feber, men hon måste bli frisk för annars missar hon min superöveraskningsefterrätt som jag ska göra till imorgon. Jag har aldrig gjort det förr och lite ambitiöst är det, men jag tror det blir jättebra. :) Ni får hålla tummarna så berättar jag sen. :) Nu ska jag äta lite och vänta på att klockan blir en timma mer så att "sex and the city" börjar. =)

Tjing!

Jag tror att det som har varit är svårt att ta upp igen. Jag tror att det kan vara känsligt att prata med en vän man inte pratat med på väldigt, väldigt, länge för att man skiljts ifrån varandra på ett eller annat sätt. Jag tror att det finns för mycket minnen och känslor som bubblar upp till ytan när man mitt i allt börjar tänka på den personen. Jag tror att man kan bli arg, ledsen glad, ja, drabbas av känslor av alla de slag om man gått igenom mycket med sin gamla vän. Jag tror att det är svårt att veta hur man ska tackla en sådan situation. Jag tror att det är för känsligt för att prata om det som har hänt och gjort så att man skiljts åt för att båda nog har upplevt situationen starkt på olika sätt, till exempel om man skiljts som ovänner, eller bara glidit isär. Jag tror inte att någon part i en sådan, om man nu kan kalla det för relation, mår toppenbra när den andre kommer in i ens liv igen genom tankar, minnen eller en hälsning på stan. Jag tror att båda är nyfikna på den andres liv, men ändå inte vill veta för mycket och inte heller berätta för mycket om sitt. Jag tror man är rädd för att såra den andre, men även att själv bli sårad. Jag tror att man vill veta hur den andre mår och veta att denne har det bra och är lycklig. Jag tror att man fortfarande bryr sig om varandra. Jag tror att man skulle kunna ha en bättre relation, men jag tror samtidigt att det är mycket känslor som står på spel och höga förväntningar som står på lur och att det därför kanske är lika bra att allting är precis som det är.

På fredag flyttar vi. Uppåt igen. Till Gällivare. Det är mycket blandade känslor som flyger runt i min kropp. Det är väldigt skönt, måste jag säga, att inte plugga nu i år. Jag känner verkligen att jag kan slappna av och bara leva. Det är så mycket runt omkring som jag måste ta itu med innan jag har någon ork att plugga igen. Men tro mig - jag SKA plugga igen och jag SKA bli lärare, så småningom, när jag är redo. =) Allting med pappa är väldigt tungt att gå igenom, ibland känner jag mig så ensam i min situation, trots att resten av min familj är i samma sits.. Nåja, han SKA bli bra och allting ska bli som vanligt igen.

Det tråkiga med att flytta upp igen är att jag inte direkt har några kompisar kvar i Gällivare. Av alla vänner jag fortfarande har kvar efter alla dessa år när kompisar har kommit och gått, så är det bara en som bor kvar i stan. Alla andra har flyttat iväg, precis som jag och Dennis, men så kommer vi tillbaka, vilket beror på omständigheterna.. Fast jag blir väldigt själv där uppe, ja, förutom släkten. Det är åtminstone vad jag tror kommer att hända, men iofs sa Soffi idag att hon nog skulle upp igen och vara hemma ett tag iaf. :) Puh! Vilken räddare i nöden! :)

Och alla kompisar jag har lärt känna här nere, där jag trivs så himla bra, de måste jag lämna ett tag.. Jag hoppas att vi kommer att komma tillbaka hit till Linkan när allt är bra igen. Jag stormtrivs verkligen här i stan och med universitetet, enda nackdelen är att Gällivare är så långt bort. Ja, GÄLLIVARE är långt bort, inte Linköping, för här nere är ju allt, hela världen är ju skitnära. Att inte min hemstad kunde vara lite närmare allt annat.. Fast då skulle det nog inte vara lika mysigt med naturen och allt sånt. Och naturen, det är det bästa. :)

Igår blev jag klar med tentan jag inte skrev i våras när jag inte alls mådde bra. Det var underbart lättande att äntligen få skriva den så att jag får tänka på annat. Dessutom tror jag att jag klarade den. :) Håll tummarna för mig! Just nu har jag tagit en rast från packandet av banankartonger. Dennis är hos grannen och spelar Risk, vilket idag skulle ta typ 8 timmar för EN spelomgång! Jag fattar inte ens att man ids... haha, nåja, alla har ju olika intressen. :)

Nu ska jag nog lägga ner datorn för idag och sätta mig vid teven med en chipspåse (ja, Malin, haha, men berätta inte för viktis ;) ) och titta på någon jättetjejig-tjejfilm. Mysigt! :)